Sommarstuga

Hejsan!

I lördags natt kom vi hem från sommarstugan i Hälsningland, efter två veckors härlig semester. Två veckor går väldigt fort, och samtidigt långsamt. Det känns som att jag hinner mer när jag är där än när jag är hemma, det finns ingen dator att sitta vid och inomhus blir det så varmt på dagarna att så fort vädret är hyfsat så spenderas dagen utomhus.
På kvällarna blir det brädspel, yatzy och kortspel, tända ljus och te.

Jag älskar sommarstugan, och även om vi ibland åker in till Huddik och tittar lite så är det ändå inte alls samma sak som att vara hemma, det är lugnt.

Sen så är det så mysigt att få träffa Nisse (morfar) och moster Tussen, som vi inte träffar allt för ofta. 

Något som är extra skönt med att vara i sommarstugan är att jag slipper flimmeranfall, jag har haft ett enda på två veckor. Förutom när vi åkt bil och det ibland varit lite jobbigt, men inte alls något anmärkningsvärt. 
När jag är ute i stugan så behöver jag inte ens tänka på det, det är som att det inte existerar längre.

Jag vill bo så, en bit utanför samhället med skog och vatten runtom och måsar som pratar hela dagarna. Och söta dunbollar om sommaren och fiske, helt underbart. Njuta av naturen och slippa tänka på flimmer.

Som en oskriven ironi regel så kan jag ju inte bo så värst långt utanför, eftersom att jag inte får ta körkort. Men om det är på cykelavstånd så är det ju okej!
Det är lite som att dyslexi heter just det för de som har svårt att stava, och att läspa heter just de för att dom som läspar måste läspa för att uttala det.



Igår var jag ute på Tullgarn och övade inför Kalla kårar som har premiär den 3:e augusti, i stugan så lärde jag mig äntligen att simma en bit helt under vattnet och dessutom att hoppa ner från bryggan där jag inte bottnade! Det var ett riktigt stort kliv för mig, och jag fick hjälp av min lillasyster. Hon är nog lika envis som jag.
Igår på Tullgarn så hade jag däremot simskor och lucialinne på mig, då var det inte lika enkelt. Väldigt svårt faktiskt, men jag ska öva hela veckan tills jag klarar det.
Jag är väldigt stolt över vad jag lyckats åstadkomma vattenmässigt den här sommaren, det är helt enkelt inte kul att leva med att vara rädd för en massor med saker. Fast jag tror att jag sparar rädslan för spindlarna till nästa år faktiskt. Inte för mycket på en gång.

Från det här perspektivet så är den ju faktiskt väldigt söt.

Ha den fint allesammans!